Mood swings

Det började ju så bra, jag vaknade i svinottan men var ändå pigg och nyter. (nej, det är inte detsamma som nykter utan betyder förnöjd, glad och nöjd. Reds.anm)

Men allteftersom dagen gick smög sig en förlamande trötthet och sorgsenhet över mig helt utan anledning och inte ens min lunchpowerwalk kunde pigga upp mig.

Så ikväll njuter jag av några timmars ensamhet i soffan under en varm filt och en kopp te och ser om det hjälper. En av fördelarna med att vara tjej är ju att man alltid kan skylla på hormoner!

After Mat efter After Work!

Kolla, kolla är inte det här precis vad man längtar efter dagen efter Afterwork?

En egengjord pizza med Parma-skinka och mozzarella!

Konstigt egentligen att salt och fett smakar så gott "dagen efter".
Sweet thing - I want to eat you up!
Åså lite Cola på det så är festen fin.

After work

Jag funderar på om det här med After Work inte är den kuligaste grej som hittats på i mannaminne!

Man jobbar sig lite, åker hem, piffar och så ger man sig ut på stan och träffar en massa roliga människor, inte helt sällan de man just jobbat en hel dag med. Det kan man kanske tycka är lite konstigt, borde man inte "tröttnat" på dom vid det här laget?

Lite andra frågor som jag också funderar på är:
Hur är det för dom som är arbetslösa, kan de gå på A.W? Eller kallas det nåt annat då?
När slutar den här trevligas happeningen att vara A.W? Hur sent kan man tex gå ut och att det då fortfarande räknas som A.W? Hela kvällen bara man går direkt från jobbet?
Säg att man går ut i rimlig tid på A.W men har så förbaskat trevligt så man stannar ute hela kvällen och kanske inte går hem förrän tex ett. Kan man då fortfarande säga att man varit på A.W?
Varför har restauranger och pubar endast A.W på fredagar i vår stad?
Borde det inte gillas alla dagar man jobbat, tex en söndag? (om man nu jobbar söndagar alltså)

Djupa funderingar så här "morgonen efter" en Afterwork!
*snillespekulerar*

Seg deg!

men vad är det för segkoma jag hamnat i egentligen? Jag bara frågar, va? Va? VA?

Alltså här går man och lägger sig i hyfsad tid och tänker att nu sjutton kommer jag att vara pigg som en mört och studsa upp ur sängen (ehh.. nåja.. kanske inte studsa) med ett leende från öra till öra och arbetslusten skulle vara på tipp topp hela dagen och sen skulle jag ha massor med energi över till någon kul träning av nåt slag. Låt oss säga längdskidåkning.

Men istället sover jag lite oroligt, vaknar vid fem och börjar fundera på en massa saker jag borde gjort (tips från coachen, gör inte det. Det går inte att somna om då!) ligger och vänder och vrider på mig och somnar lagom tills klockan ringer. Hur pigg är man då på en skala ett till fem?
Sen släpar man sig upp i slow motion och så fortsätter hela dagen i det tempot. Och orkar man sen träna? Nej, just det! Man (= läs jag) hamnar istället i soffan framför tv:n med datorn i knät och gör inte en enda vettig sak på hela kvällen.

SUCK! /hoppaspåbättresömn_66

Det finns hopp nu!

Här rantar man runt på luncherna i godan ro och inbillar sig att man får motion och friskt luft när det egentligen är för att pumpa upp förväntningarna inför våren. GILLA våren!

Nu har jag ju spelat lite svår och med en dåres envishet hävdat att “jag minsann vill att det ska vara kallt och bistert så att jag kan åka längdskidor. För längdskidor = sjukt bra träning” (iofs sant)

Men i själva verket har jag gått och väntat på den där goa känslan man får när solen skiner sitt allra finaste och fåglarna börjar kvittra och det dripp-droppar från taken – trots minusgrader. Det liksom är som en klump i magen som spritter och hoppar och som bara vill ut! Ungefär som när man dricker bubbel!

IDAG infann den sig! Jag vet inte om möjligen Septembers nya platta med uppiggande clubdansmusik i öronen hjälpte till men jag började genast tänka på sol, kvällar som aldrig blir mörka, golf, sommarbil utan tak, första grillkorven, semester och en massa andra trevliga vår/sommargrejor. Sen började jag iofs tänka på knott o mygg o regn o andra mindre trevliga saker men skit i det nu. Jag bara ÅHHHH… våren lilla, komsi komsi KOMSI!

Åttiotal och MariLena!

I dag har det varit en riktigt skitdag! Ibland blir det bara så, jag skyller på att det är måndag. Well, när allt känns trist så börjar jag automatiskt att tänka tillbaka på det “glada åttio-talet” när allt var skoj och livet lekte, i alla fall vad jag minns.

Jag var på Systembolaget för att inhandla vin till en choklad- och vinprovning och sprang då på min gamla “hojt-dricka”, Marinella! Å bara för att jag kände att allt var skit och jag då började tänka på det “glada åttiotalet” då allt var skoj och livet lekte (!!=)!!) så köpte jag en halvflaska för jag inte kom ihåg vad skiten smakade. Men vi säger väl som så, det var INTE godare idag än vad det förmodligen var då, på det “glada åttiotalet” då allt var skoj och livet lekte.

Å andra sidan, häller man i en rejäl skvätt med Sprite och har en massa is i så är det inte så illa, ungefär som Martini Bianco utspädd med Sprite. Tänka sig, jag hittade också en gammal flarra M.Bianco i spritskåpet, vilket passade bra nu när jag är nostalgisk, den drycken fick ju faktiskt ta över efter min “MariLena-period” när jag möjligen hade fått det lite, lite bättre ställt. Men väldigt mycket same, same but different.

Hmm.. undrar när vi ska återuppleva nästa gourmetflaska vin som jag hittade i vinskåpet, also known as Aurora? Den har nu legat till sig i snart fem år så man kan nog säga att den är lagrad, nu kanske den tom smakar som en bättre flaska Bordeaux.

Skulle nu någon vara orolig för mina dryckesvanor (typ cheeeezuz, sitter hon och dricker på en måndag?) så kan jag lugna er med att det blev bara en liten, liten drink med Marinella. De andra “godsakerna” sparar jag till något festligare tillfälle.

Bilder av en lördag

Det är ett himla gnällande på kylan och vintern som vägrar släppa sitt järngrepp och det är minusgrader hit och dit och sååå himla jobbigt med alla freaking kläder man måste palta på sig. Bland annat!

Men inte kan man vara så särskilt missnöjd en dag som denna, när solen faktiskt värmer om man sitter i lä. Låtsas man riktigt, riktigt mycket och blundar så kan man nästan tro att det är typ sommar, jo då! Nästan så att man vill släpa fram solstolen!
En annan fördel till är ju att man inte behöver kleta in sig med en massa solskydd och en annan är att det inte finns några mygg. Man kan också åka längåkningsskidor och få jättebra motion.

Sen är det lite tråkigt att det ser ut så här när man åker förbi golfklubben för då känns det som att det kommer att dröja tills långt efter påska innan man kan damma av golfklubborna. Tänk att få svära över att det är stört omöjligt att klara par 4 på hål nio (andra bilden) norra efter att man hamnat i ruffen på utslaget? Mmmm… bra skit det där!




Sen kan det ju också vara lite lite deppigt att det ser ut så här uppe i stugan för inte blir jag sugen på att släpa fram solstolen då. Och det vet man ju att släpa fram solstolen är ju ungefär samma känsla som att vinna en miljon på Lotto. Typ!



Men ANNARS kan man sjutton inte klaga! Solen skiner ju sitt allra finaste trots att februari är en vintermånad och försöker muntra upp alla vinterfrusna människor. ÄLSKA SOLEN!

Glada grisar!

Jag går en liten powerwalk varje lunch för att få lite frisk luft och motion så jag orkar med resten av dagen. Då går jag en runda som jag vet tar ca 30 min vilket är väl typ vad jag hinner med. Den här rundan går nästan förbi ett slakteri och har jag riktigt otur kommer det bilar fulla med djur och kör förbi mig.

Jag kan inte med ord beskriva den ångest jag känner då! Inte nog med att de stackars krakarna får åka en trång, mörk, kall lastbil och stressas till vanvett utan de ska också hamna i en stor hall i väntan på döden. En hall där de kan känna både lukt och känna stämning av vad som väntas skall. Idag hade jag oturen att bli omkörd av två stycken lastbilar och i den stunden tänkte jag att NEEEJ, jag måste bli vegetarian! Inte är väl det värt att de stackars djuren ska behöva sluta sina dagar på det viset bara för att jag ska kunna äta en köttbit?

Jag vet ju av egen erfarenhet att det faktiskt finns gott om lyckliga djur  som får gå ute och beta om somrarna men varför måste de slussas till stora slakterier där ingen knappt ens märker om själva avlivningen misslyckats så att de måste pinas till döds?

I min värld är det inget konstigt att äta kött, när jag står i butiken tänker jag inte längre på det som en varelse utan då är det en produkt. Dock tycker jag att man måste göra nåt åt de långa transporterna och stressen de upplever.

Neej, fram för gårdsslakterier så att de får sluta sina dagar i trygg miljö utan stress och oro i sällskap av nån som har kliat dom bakom öronen och göllegöllat med dom under uppväxten.

Hiss eller diss?

Att jag är ganska obstinat och sällan gör som folk tycker att jag ska göra är nog mycket bekant för min omgivning. (jag vill påstå att det är en bra egenskap, visst?=)) *ojarmigförattjaganvändeensmileyibloggen*

När jag köpte den här mössan kollade sambon mycket konstigt på mig och sa “ska du köpa DEN DÄR mössan?” med mycket stark betoning på DEN DAR.
“Ja, vadå?” frågade jag då så klart och tänkte att “nu ska jag absolut köpa den bara för att han sa så där”. (bara för att jag exakt visste vad han menade, typ “är inte du för gammal för en sån?”)
Nu har jag bara “vågat” använda den på mina lunchpromenader än så länge så så där värst modig kanske jag ändå inte är. Men jag gillar den, lite fina färger, ungdomlig och med lite coolt häng.
(ojoj, avslöjade jag mig just?)
Nu kanske jag kan få lite kommentarer här, säger den “wow, här kommer coola Lena med sin nya färggranna mössa och den som har en sån här mössa är ju MED!”
Eller “jösses här kommer en som inte fattat att hon är tjugo-tjugofyra och hon borde vetat bättre?”

Måste tagga ner lite...

Att jag kanske tillhör en av de hönsigaste av hönsigaste mammorna i el stada, det har min son gjort klart för mig för länge sen. Men nu eskalerar det. Jag ser på honom att hans tålamod är slut och att han vill börja sitt eget liv i egen lya men han sitter fast i ungdomens dilemma. Han jobbar men får inget fast jobb så han vågar inte skaffa sig ett eget boende. Han försöker att bryta sig loss och jag kämpar med näbbar och klor för att hålla honom kvar trots att jag vet att jag måste släppa taget.

Det är så svårt, jag får ingen kontakt, ingen respons. Jag biter mig i tungan dagligen för att jag säger nåt som kan upplevas negativt för som han hör det så tjatar jag på honom så fort jag visar mig. "du kan aldrig säga nåt snällt, du bara tjatar" säger han och det gör mig så ledsen.
Jag försöker att vända och vrida på orden för att de inte ska uppfattas fel, jag försöker peppa men möts av butterhet och "du förstår ingenting!" och suckar, dessa suckar!
Det är då lätt att verkligen tro på att jag är dum, jag fattar ingenting, jag bara tjatar.

Men åhh så väl jag vill detta fina barn till mig som nu är vuxen. Tänk om han kunde se all kärlek i mitt hjärta och att det bara finns goda avsikter med mitt "tjatande".
Det är en mäktig känsla det där. Det är en stor, ovillkorad kärlek jag känner som gör att jag utan att tveka offrar mitt eget liv om det skulle behövas och om jag skulle få en önskan i mitt liv uppfylld så skulle det vara att min son ska få ett lyckligt liv.

Men som sagt.. det är dax nu, jag måste tagga ner...

Alla hjärtans dag hemma på vår gata i stan!

I dag är det “Alla hjärtans dag” och det är värmer mitt vinterfrusna hjärta att läsa alla hjärtliga hälsningar på tex Facebook. De flesta gillar det här med att ha en egen dag för att uppmärksamma sina nära och kära, andra tycker det är ett köpmännens gescheft.

Men jag måste säga att jag gillar det! Jag stressar runt, runt, runt i vardagen och orkar/hinner knappt säga hej till de som finns i mitt hjärta och även om jag vet att de finns där så kan de ju inte veta.

Det behöver inte vara stora eller dyra saker, bara nåt tecken på uppskattning. En chokladpralin, ett sms, en kram, en god middag, you name it. Hemma på vår gata i stan blev det blommor, vinkyl, god middag, champagne, en goodiebag och några söta nallar! HELT tillräckligt om nån frågar mig.

HAPPY VALENTINE! <3 <3 <3

Intryck av en vidunderlig skidtur!

Alltså, det började ju så bra. Snön kom redan i november och spåren på mitt kära berg var så bra det gick att få dom.
Jag köpte mig ett säsongskort då jag märkte att det här med längdskidåkning kanske inte var så himla dumt egentligen och jag blev snabbt varse om vilket underverk det gjorde för min onda axel.

Men HELT plötsligt började det töa och nästan all den fina snön försvann! Då blev det lite sorg här i huset, i alla fall från min sida.

Men nu är den vackra snön tillbaka! Jag tänkte väl att det var för tidigt för vintern att säga hej och tack för den här gången!
Så idag vallade jag skidorna och gav mig iväg upp till berget och började åka. Solen sken och sken och det var inte det minsta bakhalt. Åhh euforin! Men säg den lycka som varar för evigt, efter sju km susade det förbi en farbror som såg ut att ha pushat de 80! Liiite knäckande faktiskt! Till råga på eländet  sa han lite klämkäckt “jaa du, idag var det allt lite trögt i spåren!” VA?

I mitt nästa liv ska jag också bli en duktig längåkare!

Finaste mamman fyller år!

Jag har sån snablarns tur så jag är född av världens bästa föräldrar ever och idag firade vi fina mor som fyllde fyrtiosju+ ..

Maken till omtänksam, varm och kärleksfull människa får man leta efter. Hon är en min bästa vän och hon har ett sinne ungt som en flicksnärta!

Det är kanske därför jag ännu inte drabbats av någon åldersnoja för att jag ser att även om åren går så behöver man inte bli gammal!

GRATTIS ÄN EN GÅNG på din födelsedag min älskade mamma!

Så full av planer men tom på energi!

Är det inte konstigt hur fort saker kan ändras?

När jag vaknade i morse skulle jag jobba, gå på stan, träffa syster för att köpa present, gå på systemet o sen möjligen åka hem och åka upp till berget för lite längdåkning.

Nu känner jag, då syster är insnöad, att jag skiter i alla aktiviteter och åker hem och lägger mig och sover istället!

/tröttareäntröttast_66

Ute och går

trots snöyra! Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder, visst?

Crappy mom!

Ibland känns det som om man är omringad av människor som har så fullt upp med sig själva att de inte bryr sig om någon annan blir ledsen under "processen".

Jag har många exempel men det senaste (och ondaste) var nog sonen som i telefonen fräste "måste du hålla på och ringa mig  precis hela tiden?"
Jag vet inte vilket som var värst, det tydliga meddelandet "håll dig undan, för nu jag behöver inte dig mer" eller den uppenbara bristen på respekt? Jag hade aldrig "vågat" säga så till mina föräldrar även om de är världens snällaste.

Well, det spelar ju ingen roll men såna utspel får en ju att känna sig som den sämsta mamman på jorden allra minst.

Jaja, i morgon är en annan dag...

Har nog egentligen inte tid att jobba!

Men alltså hörrni, hur mycket kuliga program finns det egentligen?
Det här är Photoscape som tydligen klistrar ihop bilder i parti o minut och som dessutom har en himla massa snögga ramar på köpet MON DIEU så roligt!

Sen kanske motivet är lite enahanda men det får ni ta.

I dag började jag dagen med att försova mig lite granna, men ska man åka med bussen 06.08 så tycker jag det är ok..
Dessutom lärde jag mig att TROTS att det stod på reseplaneraren att jag var tvungen att byta buss vid nästa avgång på resecentrum så BEHÖVDE jag inte det ändå IRL.. Alltså vem ska man tro på, tro på, tro på när… ??? Well, med en sån start på dagen kan det bara bli bätte ..

Minnen av två toppenhelger!

Christ vad jag är dålig på att uppdatera ibland. Den här veckan har varit sjukt konstig och jag har pretty much bara legat på soffan och varit en riktigt slacker på kvällarna.

Men nu hittade jag ett sjuhuhukt kul program som heter AutoCollage som jag testade och “Voila”, lite ihopklistrade bilder!

De är från den årliga godismässan i Köln förra helgen samt hockeymatchen i Jönköping igår.
Jag behöver nog inte berätta så mycket om Köln för det förstår ju alla att det kan aldrig bli tråkigt. Det som var lite, lite annorlunda i år var att vi hittade till Lindts Chokladmuséum som vi inte ens visste fanns! Helt otroligt, dels är jag ju superintresserad av choklad plus att vi har ju varit i Köln i minst tio år nu.. OJOJ! Å andra sidan tog det nog fem år innan vi kom till Domen som ligger MITT i stan. Well, lets face it, vi kanske inte är de mest kulturella människorna i el stada.

Hockeymatchen i Jönköping var superkul och HV71 tom vann! Tänk så mycket roligare det är att titta när man verkligen gillar laget. Här har man kollat på en massa andra matcher, speciellt Färjestad-Frölunda för kidsens skull, och för all del tyckt det varit kul men det gick inte att jämföra. VILKEN STÄMNING! GILLA, GILLA, GILLA HVBLÅÅ!

Att jag sen hade mycket trevligt sällskap av fina, coola mamma, kära broder Calle och min goa svägerska gav ju det hela en fin guldkant. Jag fick verkligen mersmak – göra om! Det perfekta mötet är ju egentligen HV71 mot Färjestad men jag misstänker att stämningen i bilen hem då kan bli en smula tryckt så det kanske vore att utmana ödet.