Ibland känns det som om man är omringad av människor som har så fullt upp med sig själva att de inte bryr sig om någon annan blir ledsen under "processen".
Jag har många exempel men det senaste (och ondaste) var nog sonen som i telefonen fräste "måste du hålla på och ringa mig precis hela tiden?"
Jag vet inte vilket som var värst, det tydliga meddelandet "håll dig undan, för nu jag behöver inte dig mer" eller den uppenbara bristen på respekt? Jag hade aldrig "vågat" säga så till mina föräldrar även om de är världens snällaste.
Well, det spelar ju ingen roll men såna utspel får en ju att känna sig som den sämsta mamman på jorden allra minst.
Jaja, i morgon är en annan dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar