Dålig stil

Här har man gått och laddat hela dagen för att gå till gymet och hade tom bokat en tid för att bli medlem på Feelgood. Men tjiii fick jag! Well, jag gick ju dit och tränade först och det var verkligen superduperroligt men förbaskat jobbigt .. Fast tydligen är det en fördel att träning ÄR jobbig - har jag hört!

Sen skulle jag träffa en tjej för att "skriva kontraktet" och när jag kommer upp får jag veta att hon blivit försenad. Well, det är "no danger on the roof" sa jag, jag kan gå ner och hämta mina grejor och sen sätta mig att vänta en stund. Och där satt jag och väntade... och VÄNTADE... OCH VÄNTADE tills jag kände att "nämen vaffan! I´m to old for this shit!". (då hade det ändå gått tjugofem !!! minuter).
Reste mig och sa till tjejen i kassan att nu tänkte inte jag sitta där och vänta längre.
Precis då kom den försenade tjejen och sa lite klämkäckt "jag hoppas att du inte fått sitta och vänta för länge!", ingen ursäkt eller antydan till kompensation. Då rann den berömda droppen över!

Så bye bye Feelgood Skövde, det som kunde ha blivit alldeles, alldeles underbart!

UPDATE! Idag ringde tjejen från gymet och bad mig om ursäkt och förklarade omständigheterna bakom detta, PLUS kompenserade mig med en massage. Detta tycker jag var jättebra och seriöst så nu är vi kompisar igen! BRA DÄR Feelgood!

Bättre brödlös än rådlös!

Titta, dessa små godingar har legat i sovrummet ett BRA tag nu och skapat dålig energi. Anledningen till det är att den ena strumpan har haft ett hål som dök upp efter bara ett par ggrs användning. DÅLIGT kvalité säger jag!

Det mest naturliga valet hade nog kanske varit att bara hivat iväg dom men nåt gjorde att det liksom inte gick. Kanske för att de för övrigt var i ett mycket gott skick!
I går hade de stört mig lite för länge så jag letade fram en passande (nåja!) tråd och nål och - STOPPADE dom! Vad säger ni nu då? Nu är de fullt användbara igen, i alla fall efter en välbehövlig tvätt!

Cykla ftw!

Idag har jag börjat "mitt nya liv" för sjuttioelfte gången men skam den som ger sig!

Ett led i det här nya är att jag ska cykla till jobbet så ofta det går och det känns ju jättebra på pappret men i morse när vi tittade ut så låg det snö! Då kändes det helt plötsligt inte lika jättebra, men beslutade mig ändå för att åka.

Men snablar så halt det var! Det blev till att hålla lite lätt på bromsen hela vägen då det gick väldans fort i nerförsbackarna och jag hade hjärtat i halsgropen. Fast ner kommer man ju alltid, tänkte jag, och det skadar ju inte med lite spänning i vardagen heller för den delen!

När jag väl kom ner till jobbet så tänkte jag att det där var väl en baggis och glömde att eftersom det går neråt hela vägen dit så går det rimligtvis UPPFÖR hela vägen hem! PUUUH!
Och vad är det med vinden liksom? Det spelar ingen roll hur det blåser på morgonen utan när jag sätter mig på cykeln för att trampa hemåt så har den vänt så det blåser motvind. ELAKT alltså!

Men det är ju bra träning i alla fall!

Bilder av en lördag

Nowadays får man vara väldigt glad utifall man lyckas med bedriften att få med sig sitt kiddo ut på byn för lite kvalitetstid för antingen sover han, sitter MYCKET upptagen framför datorn eller så umgås han med sina kompisar. Inga direkta konstigheter där iofs antar jag.

Men igår hade jag “bokat” en brunch med min fina, fina grabb vilket han gått med på. *görvågen* Det var lite osäkert ett tag om det skulle bli av eftersom han jobbat väldigt sent och egentligen var i behov att sova men till slut kom vi iväg. Mmm.. brunch på Pims! Bra grejer det där!

Jag gick sen hem och skulle “vila en stund” men det slutade med att jag somnade och sov som en stock vilket gjorde att jag vaknade helt groggy en timme innan vi skulle iväg på vinprovning hos goda vänner. Inte helt smart kanske! Well, promenaden upp till dom i kylan hade nog väckt även den tröttaste björn som nyss vaknat ur sitt ide så det var “no danger on the roof” visade det sig.

Det var mycket mycket kul att träffa R & A (och lille söte F så klart) igen och också väldigt skoj att prova vin tillsammans. Som vanligt blev vi sen bortskämda med en fantastiskt god middag med tillhörande dessert, A är såå duktig på att laga god mat och en riktigt inspirationskälla. 

Det bästa med...

att jobba hemma är väl, förutom det uppenbara att man inte blir störd hela freakin tiden och då är ruskigt effektiv, ändå att man på "rasten" kan lägga sig och vila middag?
Be Right Back!

Di Leva

Jag och sambon bestämde oss för att vara lite wild'n crazy och gå på konsert så där hur som helst på en tisdag, why not liksom. Thomas di Leva är ju dessutom lite av en idol för mig sen vi såg honom på Visfestivalen i Västervik för hundra år sen då han övertygade mig o alla andra att han är så genuint äkta i sin konstighet.

Idag fick vi samma upplevelse, magiskt nästan, och alla låtar fick en ny dimension när han mellan alla låtar höll en betraktelse om hur han tänkt när han skrev just den låten och hans syn på livets mening och medmänsklighet.
Plura hade tydligen dessutom övertygat Di Leva om devisen "se varje dag som en lördag". Det tyckte jag lät väldans klokt så nu hänger även jag på Pluras o Di Levas tåg! Eller i varje fall försöker.

Tjohoo, lördag hela veckan, lördag hela veckan, lördag hela veckan lång FTW!

Bad mom!

För att underdriva så är jag inte min sons favoritperson just nu. Även om jag inte tycker att jag har förtjänat att hamna sist på hans lista så tycker ju han det så klart. Grabben är ju tjugo år så det är klart att han tycker att morsan suger när hon hela tiden tjatar så att han får skavsår i öronen samtidigt som han inte har möjlighet att dra till eget boende pga osäkert jobb mm.

Jag ska inte trötta ut er med mina skäl till varför jag "tjatar" men jag undrar en sak som inte nödvändigtvis handlar om ovan nämnda situation då den här drömmen uppstod långt innan jag blev degraderad på sonens poppislista. Jag är intresserad av drömtydning och har en återkommande dröm och tror att det kan vara nåt av vikt som jag missar i mitt vakna tillstånd.

I drömmen ammar jag mitt barn (det behöver inte nödvändigtvis vara J, kan vara andra odefinierade barn med) men det finns ingen mat i mina bröst. Barnet är alltid väldigt, väldigt litet och behöver verkligen äta! Men hur jag än försöker och försöker så håller mitt barn på att svälta ihjäl! Det är alltid en mycket jobbig känsla av otillräcklighet och stor oro och det är ingen go känsla i magen när jag vaknar. Creapy!

Idéer någon?

Börjar jag bli gammal?

Jag börjar så smått bli lite orolig. I normala fall har jag inga problem med att sova till halv nio - nio, vilket jag tycker är ganska lagom, men helt plötsligt börjar jag vakna halv åtta - åtta på helgerna i stället!

Det vet man ju att när man blir äldre så vaknar man ju tidigare men kommer jag snart att rycka tidningen direkt ur brevbärarens hand? OMG! Vad är nästa steg? Powernaps efter lunch? (iofs underskattat) Gå och lägga sig vid åtta om kvällarna?

Ojoj, vi får hoppas att det bara är någon tillfällig förvirring pga stress eller så!

Lyxlunch!

Två till tre gånger om året, då jag får besök av bästa revisorn (AKA fd arbetskamrat), så har vi inför en tradition. Vi åker ut till Knistad Herrgård och äter lunch! Den ska också enligt tradition avnjutas framför brasan i biblioteket, kanske inte den allra mest praktiska lösningen, men den allra, allra mysigaste. 

De serverar alltid fantastiskt god mat, har superbra service och trevlig personal, allt detta paketerat i en unik och vacker miljö. Där sitter vi framför den sprakande brasan, snicksnackar om allt från himmel och jord, glömmer bort tiden och har det allmänt gött. Sen är det väldigt svårt att slita sig och åka tillbaka till jobbet och fortsätta att jobba.

Mmm.. vardagslyx är bästa lyxen!

Lata lördagar!

Mmm, vad jag gillar lördagar när man inte har en massa inplanerat!

Man kan tex gå omkring i morgonrock till lunch, kolla ikapp lite tv man missat under veckan, äta långfrukost, läsa bloggar, småstäda lite och mycket mycket mer.

Det finns inget bättre när veckan har varit tuff och jag behöver gå ner i varv. Idag skiner dessutom solen så nu börjar jag bli sugen på att gå ut och ta en promenad. Sen får vi se...

Lata lördagar = bra skit!

Längtar!

Saker jag längtar ihjäl mig efter idag:

* grönt gräs att gå på med vackra scillor i.
* tre månaders semester, well i alla fall tre veckor.
* att slippa se lappmögel på ett himla långt tag.
* att kunna cykla till jobbet och inte frysa.
* att mitt knäonda har flytt sin kos när jag ska börja springa igen.
* spela golf.
* tid att läsa.

Ja, och så lite fred på jorden, inga härdsmältor i kärnkraftverk så långt ögat kan nå och att mina nära och kära får vara friska på det. Då är jag rätt nöjd.

Söndagsåkning!

Jag var tvungen att googla ordet för att kolla 0m det överhuvudtaget finns nåt som heter så och det fanns det. Alltså planlöst åkande utan något givet mål, reds.anm.

Det började med att sambon frågade om vi skulle ut och åka lite med Grålle (den gråa bilen i mitten) och då föreslog jag att vi skulle åka till Lidköping. (attans, sprack själva grejen med söndagsåkningen då? Det är ju ett ganska tydligt mål får man väl ändå säga.) Anyhow, det gjorde vi och hamnade på Rådhuskonditoriet mitt på nya torget och eftersom jag var hungrig så beställde jag både en kanelbulle och en toscatårtbit. Det skulle jag inte gjort för det visade sig att jag blev alldeles tillräckligt mätt på bullen! Jojo, så går det när man väljer med ögat.

Lidköping är ju en attans trevlig stad med vatten ända in i city (Vänern, reds.anm), tom så trevlig så att jag tror att det skulle gå alldeles utmärkt att bo där. Fast de har ju inget berg som man kan springa eller åka skidor på då förstås.

Välgörenhetsblogg

Man kan tycka vad man vill om Calle Schulman. Jag tycker att han skriver bra och personligt och nu har han börjat blogga på ett ställe där alla besökare drar in pengar (bara genom att besöka bloggen) som oavkortat går till välgörenhet. Calle själv bestämmer var men tar hjälp av oss läsare, redovisar varje månad hur mycket och vart pengarna går. Det tycker jag är bra, funkar det inte så lär det märkas förr eller senare.

Ni hittar bloggen här : http://blog.paf.com/schulmania/

Kolla in den och se om du tycker att Calle skriver så bra så att han kan hålla kvar er!

Besatt var ordet!

Det är ju ingen underdrift att säga att jag har god tillgång till godis, ett helt lager faktiskt. Just nu försöker jag att inte äta så mycket godis, för det är så lätt att överdosera, och det skulle inte skada att tappa ett kg eller två till beach 2011.

Allt har varit frid och fröjd ända tills de här godsakerna dök upp igen på lagret, Anthon Bergs mandelägg, och är det nåt jag har svårt att låta bli så är det de här. Här snackar vi supermegasvårt! På nåt konstigt sätt så “hamnade” det en burk på mitt kontor bara så där och kan ni tänka er, den var öppen också. Så i fredags så åt jag typ BARA mandelägg till frukost, lunch och middag, ända tills jag började bli lite lätt illamående. Då tog jag några till! SMART tänkt där Lena.

Men de är så fantastiskt goda och det GÅR inte sluta äta dom, det måste vara nåt starkt beroendeframkallande knark i! Det är en himla tur för mig att de bara finns till påsk annars skulle jag nog BLI ett mandelägg till slut. 

Bättre hörsel ftw!

Det är konstigt att jag är så himla dålig på att uppmärksamma min egen kropp och dess signaler, stackaren får utstå en hel del!

Jag tycker att den liksom gnäller och gnyr för ditten och datten helt i onödan och jag bara - "KÄFTEN! Lite får du tåla." Nu senast är det öronen som gnäller. Helt plötsligt kom jag på att jag ofta får säga "VA? Vad sa du?" för folk har tydligen börjat att prata tystare och otydligare, dåligt av dom... men till slut trillade poletten ner när jag förstod att det är jag som faktiskt HÖR sämre. Det har också börjat pipa och tjuta väldigt högt i öronen, speciellt det vänstra. Min vana trogen så brydde jag mig inte särskilt mycket för vem har tid och ork att bry sig om lite hörselproblem?

Fast efter några veckor började det irritera mig väldigt, samtidigt som jag blev ganska orolig. Jag har ju hört att man kan få tinnitus och jag blev ju inte särskilt uppiggad när jag på nätet läste om symptom och behandling av den där åkomman. Typiskt min otur tänkte jag! Det stod också att det är en ganska stor apparat att utreda detta för man måste kolla den mentala statusen samt kolla så att man inte levde ett för stressigt liv. (!Inte jag inte!) Nånstans här började jag tänka att jag kanske skulle beställa en tid för att kolla upp det hela, inget att förlora liksom.

Idag var jag på vårdcentralen och kollade öronen och "NEWSFLASH"! Jag hade fullt med öronvax i ena örat och hyfsat mycket i andra så nu ska här behandlas med revaxör i dagarna tre och sen komma tillbaka och spola öronen. Men SPOLA ÖRONEN?? Låter inte det hemskt obehagligt? Å andra sidan så är nog det här ett bättre alternativ än att ha skadat hörsel och fått tinnitus, visst? *hörilla*

Grädd - Bonanza!

Den här dagen slår helt klart rekord i gräddfrossa utan dess like!

Ok. Det är faktiskt fettisdag idag och är det nån dag man ska frossa i grädde så är det kanske idag, vad vet jag. Men två semlor, en prinsesstårtbit och så en flottig panpizza på det???
Inte konstigt att man blir fet.

Jag tror att jag tappade vettet där i morse när jag stod i bageriet (varför skulle jag åka dit överhuvudtaget kan man ju undra?) och tänkte "jo, arbetskamraterna måste ju få en temla och så kunde det ju vara mysigt att äta en tillsammans med familjen". Jag borde kanske anat oråd redan där men nej då.. Det inköptes tolv semlor till det facila priset 22:-/st!

Vid frukosten skippade jag iofs "frukosten" utan åt en semla istället och den var jättegod! Möjligen alldeles för mycket grädde men det gick ju att peta bort och nej, än så länge kändes det bra.
Problemen började väl vid em-fikat då min kollega hade med sig en bit överbliven prinsesstårta som jag glatt mumsade i mig och nu började det kännas lite kymigt för även den här skapelsen har ju ett överflöd av grädde. Jag kan heller inte förneka att det slank ner en och annan godisbit med så när jag åkte hem, fortfarande med fem st semlor i min ägo, så kändes det så där. Jag var inte direkt sugen.
Men ner slank en liten semla tillsammans med lite kaffe även om den nu INTE var god och var ALLDELES fullproppad med för mycket grädde.. och jag började må lite lätt illa...

Nu ligger jag här i soffan med lite lätt ångest. Skulle nån se mig närma mig ett bakverk inom de närmsta månaderna så "PLEASE kill me!" /gräddtjejen_66

Supereffektiv

En tråkigt bieffekt av att vara supermegastressad är att man varken hinner eller orkar vara social. Det är med nöd och näppe att man ens orkar prata med de som bor under samma tak. SUPERTRÅKIG verkligen!

Jag har ju gått och tänkt nästan varje dag på den handfull människor som jag verkligen vill men inte hunnit träffa, saknar dom liksom. Men till slut blir det ju nästan pinsamt för att det gått så lång tid, varje gång man springer på varandra så säger man att "jooo, vi måste ses snart! Jag ska bara .... " precis som Alfons Åberg.

Nu när jag avklarat vissa stressmoment för tillfället så tänkte jag "amen va tusan, jag går all in" och ringde först till en och kollade läget, bokade en date och köpte en pressy som jag ska ta med mig. Sen satt jag och tänkte på en annan kär bekant och skulle precis ringa då hon kliver in genom dörren. Så då bokade jag en träff med henne också. Sen ringde jag och bokade två tider till, när jag ändå var i farten.

Avslutade det hela med att träffa min goa, fina golfkompis på en fika, åkte ut till Myreberg och träffade mina älskade, underbara föräldrar och så tvättade jag bilen. Rätt så effektiv, visst?
Nu är jag trött - God Natt!

Författarkortleken

Att en som skriver en massa rappakalja på en blogg måste gilla att skriva, det har ni säkert listat ut vid det här laget.

Men nu har tydligen den där (=läs jag) personen gått berserk (bärsärkagång på engelska. Reds.anm) och börjat inbilla sig en massa, som att det tex ska finnas en massa kreativt skrivande i henne (=läs jag).
Personen (=läs jag) har nu inhandlat en kortlek som ska hjälpa henne att släppa loss all den här kreativiteten som hon tror finns där. 


Jag måste säga att det verkar förskräckligt spännande och förmodligen lär det märkas här på bloggen.
Det kan ju hända att det slängs upp lite märkligt skrivande som tagit tre minuter att kreera. (man sätter sig ner, djupandas en stund, drar ett kort med en början till berättelse, sätter på timern, vänder på kortet och börjar skriva. Inte tänka efter utan bara skriva det som dyker upp)

Det ska bli MYCKET roligt att följa detta här!

En hel ocean

Jag håller mitt ord och tar det lugnt ikväll, bra där. Slösurfar lite på datorn men känner mig rastlös, funderar på varför. Kommer också på varför, jag vill hitta nya, fräscha sidor att läsa men orkar inte leta fram dom.
Jag är liksom trött på att bara läsa Aftonbladet, tiotalet bloggar jag har som favoriter, Facebook, ja jag är tom trött på Facebook.

Är inte det himla typiskt? Här har jag tillgång till ett internääät med obegränsat av information, ett suveränt sökverktyg för att hitta det jag söker men ändå hittar jag inget intressant. Eller orkar kanske inte leta.

Jag surfar in på Google och ser markören blinka på skärmen men det är tomt i huvudet för jag vet inte vad jag letar efter... TYPISKT min otur! Tips någon?

Andas ut

Weee, äntligen fredag in da house och inte mycket planerat heller för den delen.
Då kanske det kan vara läge att försöka vila och återhämta mig efter den här
intensiva perioden...

Mmm.. jag gört! Ha en härlig helg!

Har ni tänkt på en sak?

Ni vet när man har shitloads att göra och väldigt begränsad tid? När man (=läs jag) snärjer omkring och försöker göra triljadersmiljarders saker samtidigt men att det slutar med att det inte blir nåt vettigt gjort?

Man (=läs jag) tänker att "jag måste skriva listor" för att ha en chans att fånga alla de där tankarna på "to do-saker" man (= läs jag) borde göra men hjärnan går på overload så tanken försvinner innan man hinner skriva ner dom. Stressen i det!


Lite så är det just den här veckan för mig! Nu är det tom så illa så att det låser sig, jag känner sån stress tom över att jag borde gå ner och sätta på en tvättmaskin men kroppen liksom vägrar lyda för att den tycker det är för mycket. Jag önskar att det vore söndag nu, väldigt mycket.

Det är väl inte så bra va?