Damn skor, damn you!

Jag köpte dessa till synes snögga skor, “intet ont anande” en vacker vårdag och föga kunde man greppa att de skulle visa sig vara en ULV I FÅRAKLÄDER! Möjligen kunde nitarna ha hintat om deras onda sida och lömska beteende.

När jag köpte dom försökte de direkt vinna över mig på sin sida och jag måste säga att de lyckades. De satt som en smäck, var tuffa och jag valde dom många gånger framför andra mer timida skor. Så långt var allt gott och väl.
Vi blev kompisar kan man säga.

TILLS I HELGEN! Utan att misstänka något väljer jag dom när jag ska gå på matfestivalen, trampar iväg och kommer en bra bit innan varningsklockor börjar ringa. Nåt är fel! Det börjar skava och göra ont och jag bara “men vänta här nurå”! VAD är detta?  Till slut blev det så illa så jag tom fick övertala sambon att ta en taxi hem!

Tänkte kanske inte så mycket mer på det den kvällen men när jag ska ta på mig löpardojjorna dagen därpå hittar jag två stora vattenblåsor på lilltårna. TVÅ! VA? Är inte det elakt så säg? BAD SHOES, really BAD!

Tillräckligt för idag?

Hej och hå!
Nu ligger jag här i soffan och tänker att jag ska ligga här tills jag ska gå och lägga mig. Oddsen för att jag inte kommer att somna är skyhöga! Men visst är det så att om man inte gått och lagt sig i sängen utan "tjuvsover" på soffan så räknas inte det, visst? =)

Idag är det ingen som kan kalla mig för slöfock. Jag började dagen med att cykla ner till jobbet TIDIGT och var där till nästan kl sju (SKRÄLL)
Sen jobbade, jobbade, jobbade jag som en tok i tolv timmar, cyklade sen hem mitt fortaste, hjälpte sonen med finliret på hans CV, bytta om och stack ut.

Jag gick uppför Strupen till berget, sprang 7,5 km däruppe, sprang nerför hem och landade här.
Va, va VA? Inte illa väl?

Men nu får det allt räcka för idag, det är ju en dag imorgon också! /totallyexhausted_66

Så mycket att göra och så lite tid.

Alltså det här med lagom, det är bara en myt väl?

Som nu, när jag tittar i min almanacka så funderar jag på hur den där människan (läs jag) som bokade in allt som står där tänkte. Jag menar, ibland sitter man i skiten men det känns ändå ok och "effektiv" är ens mellannamn.

Men så ibland, då man VERKLIGEN har MYCKET ATT GÖRA, kan man undra hur i hela friden man ska ro det i land. När det finns så många som inte har något att göra!
Det är precis som om det finns en oskriven lag att när man tycker att man har shitloads att göra så kan det alltid bli värre.

Så ser Ni en av tröttma kutryggig människa hasa sig fram på stan med tunga steg, svarta ringar under ögonen, flottigt hår och tom blick så är det förmodligen jag. =)

Men det som inte dödar det härdar, visst?

Don´t you just love when that happens?

Lila milen!

De flesta får nåt konstigt i rösten och blir darriga i knäna när den slingan nämns. (se nivåskillnaden på bilden nedan, så kanske du får en liten hint av exakt hur jobbig den är.) 

I dag vaknade jag med ett tydligt mål i sikte – jag ska upp till min “kompis” berget och springa! Här har hela veckan gått och jag har varit uppslukad av en massa, förutom just löpträning. Ju mer jag tänkte på det desto mer drabbades jag av stora skälvan! Med BARA tre veckor kvar till Lidingöloppet går det inte längre att vara laidback och tuff hur mycket man än försöker.

Well, idag skulle ju allt det där ändras – trodde jag! Att kroppen direkt när jag vaknade skickade lite varningssignaler valde jag att inte lyssna på, jag bara “KÄFTEN på dig”.
Tydligen var jag otydlig för timmen innan jag skulle åka skrek den så högt så det var omöjligt att blunda, kroppen bara “du har ont i huvudet PUCKO och det där som känns i halsen, det är HALSONT!”
Tjöta, sa jag då, med a little help from my friend TREO så är saken biff.
(ja, jag vet. Inte så clever och jag tror det tom är spöstraff på att springa med halsont eller feber, visst?)
Lite skärrad blev jag ändå, för jag hade inte lust att bli liggande däruppe på spåret och döden dö och insåg till slut att här får jag tänka om.

OK, jag får väl gå då men då ska jag i alla fall gå JOBBIGT för att få upp lite puls. Lila milen it is! ¨MOAHAHAHAHA kroppen – IN YOUR FACE!
Jag hinner väl gå en sisådär sju km medans sambon roar sig med gul-svarta milen tänkte jag och drog iväg.
Det är här jag förvånar mig själv, jag märker att jag har spring i benen!
(alla som känner mig vet att jag alltid avskytt denna form av motion)
“Det går säkert att  i alla fall springa där det är plant och utför, det kan ju inte vara så farligt” var min nästa tanke (I´m so smart! ;-)) och springer sen betydligt mer än halva slingan.

MON DIEU, när hände detta? Har jag blivit en “måbrahormon”-yunkie nu eller vadå? 

I alla fall blev jag så här snögger (jag vet, heeemsk bild – verkligen:) efter min “promenad”, har man överdrivit lite grann då kanske?

Tröttnar du aldrig på godis?

Det finns många fördelar med att jobba med godis. Förutom det mest uppenbara, ATT man jobbar med GODIS, kan det tex vara att det hos oss FINNS obegränsat med sötsaker. De är tex salta, sura, söta, runda, platta, skruvade, ihåliga, hårda, mjuka, sega och det finns några med socker på. Bland annat!
En annan fördel kan vara att man ibland får åka ut och dela ut godis till kunder alldeles gratis! Lyckan i det! Att se barnens tindrande ögon när de provsmakar är belöning nog, nästan som lilla julafton för de små liven.
Även för de vuxna för all del.
Idag var vi på PA:S Ica Kvantum i Falköping och maken till fin affär får man leta efter.
Å stämningen people!
Här har vi ett företag där alla trivs, känner sig delaktiga och tar ansvar.
När jag kom dit möttes jag av en aldrig sinande ström av provsmakning av this and that med den röda tråden “närproducerat”.
I tell you guys att vi har en massa godsaker i våra neighbourhoods!
Det var ostar, potatis, lax, våfflor, olivoljor o GUD vet allt.
Och så det viktigaste av allt så klart– GODIS!
Så jag ställde mig där med den tacksamma uppgiften att försöka “bli av med” allt gott vi hade med oss från noga utvalda leverantörer och ett var säkert, jag behövde inte kasta grejorna efter folk. Jag har också pratat och pratat och förklarat och visat och när jag stod där och bubblade så kom jag på att den absolut vanligaste frågan jag får när jag pratar med människor om godis så är det “men tröttnar du aldrig på godis?”
På den frågan svarar jag så klart alltid:
“NEJ, det finns så många olika sorter så det hinner man aldrig” eller
“NEJ, godiset är turligen nog så väl inpackat så jag kommer inte åt det.”
Vilket faktiskt är sant.
Lite fundersam blir jag dock, vad tror folk egentligen? Ser de framför sig hur vi sitter och provsmakar och
äter HELA DAGARNA?
Ha ha, då skulle jag nog verkligen tröttna och vara i stort behov att banta.
Till er som verkligen tror att det är så säger jag
“försök att äta dig mätt på godis när du är riktigt hungrig så får du se vad som händer!”

(För dig som inte vet kan jag tala om att man strax blir väääldigt illamående!)

Bubbel som om det vore vatten!

Yej, fredag i da hood och jag är bjuden på tjejfest i Tidaholm!
Ojoj vad det ska snackas och tjötas tills öronen trillar av - och drickas vin!

Först tänkte jag att tjejfest = köpa en flaska bubbel för att jag GILLAR "skiten". Det finns nästan ingenting som är bättre än det.

Men så tänkte jag en gång till.

Det finns ju alltid en liten risk att när jag sitter där och snicksnackar, har jättekul och helt GLÖMMER av att det är alkohol även i bubbel. Och börjar dricka det som om det vore vatten!
Det är ingen bra idé. Det blir så jobbigt då att förstå vad jag säger sägs det. =)

Så istället blir det ett ripassovin för då "glömmer" jag inte bort yrseln i vinet på samma sätt. Jag blir liksom mer "mätt" på alla fylliga smaker och kommer förhoppningsvis ihåg att det är en bra idé att dricka lite vatten också.

Har jag hört! =)

Bästa sommarinköpet ever!

Lena nöjd efter 18 hål OCH sol!

Det är lustigt det där med sommar, regn o koskit i hagen.
Här i solfattiga Norden går vi hela vintern och längtar och längtar efter solen trots att vi vet att den är ganska sällsynt och totalt oberäknelig på sommaren.
För det mesta regnar det och då får vi panik och gör det vi kan bäst. SHOPPAR!

Även jag drabbades av shoppingjävulen en regning dag och lyckades övertyga mig själv att "jomenvisstserruatt", ett par nya solglasögon BEHÖVER jag verkligen.
Lämpligt nog var det precis just då HALVA PRISET, och det vet ju alla att halva priset, det är billigt.
Hittade ett par supersnygga, lätta och tuffa bågar som jag bara måste ha. Sen att de förmodligen var de dyraste i hela butiken struntade jag i, det var ju HALVA PRISET!

När jag åkte från butiken höll jag på att tjata hål i huvudet på sambon med mitt "kolla, kolla sååå fina brillor! OCH billiga! Har du sett, man ser faktiskt BÄTTRE med dom än utan!"
Sambon bara "jaja, det blir säkert bra.."

Nu när jag tänker tillbaka på hur mycket jag använt mina solbrillor så är det nog rättvist att säga att mitt inköp kanske var en smula onödigt. Men shit happens och det kommer väl en sommar till, visst?

Det var en gång...

Alltså det här med att blogga, whats up med det liksom?
Men jag säger som min kloka mor, man måste ju prova! Annars kan man inte veta! Så nu gör jag det... provar alltså...

Jag har kommit på att jag GILLAR att skriva, det började faktiskt med Fejjan. Jag tänkte varför bara skriva helt kort vad man gör? (no offence, det är förmodligen så man SKA använda Fejjan men thats not my thing liksom)
Ganska snart fattade jag varför folk gjorde så, man FÅR inte skriva hur mycket som helst, då kommer "farbror ordningspolisen" å knäpper en på fingrarna och säger FY DIG! Håll dig till dina fem rader!
Jag är ju ett "tom-tvärtom-barn" av naturen så jag försökte klura ut hur man trixar med orden för att utnyttja raderna till max, men det är ju lite som att stånga sig blodig.
Många vill inte heller läsa ALLA mina fem rader. ORKA liksom!

Så NU känner jag mig som en kalv på grönbete, HÄR finns ingen "farbror ordningspolis" som knäpper mig på fingrarna om jag skulle skriva några ord för mycket och här finns INGA begränsningar.
Aaaahhhh... FRIHETEN i det people!

Skulle det finnas någon som vill/orkar läsa så är du VARMT VÄLKOMMEN till min alldeles egna, NO LIMIT-blogg!