Don´t you just love when that happens?

Lila milen!

De flesta får nåt konstigt i rösten och blir darriga i knäna när den slingan nämns. (se nivåskillnaden på bilden nedan, så kanske du får en liten hint av exakt hur jobbig den är.) 

I dag vaknade jag med ett tydligt mål i sikte – jag ska upp till min “kompis” berget och springa! Här har hela veckan gått och jag har varit uppslukad av en massa, förutom just löpträning. Ju mer jag tänkte på det desto mer drabbades jag av stora skälvan! Med BARA tre veckor kvar till Lidingöloppet går det inte längre att vara laidback och tuff hur mycket man än försöker.

Well, idag skulle ju allt det där ändras – trodde jag! Att kroppen direkt när jag vaknade skickade lite varningssignaler valde jag att inte lyssna på, jag bara “KÄFTEN på dig”.
Tydligen var jag otydlig för timmen innan jag skulle åka skrek den så högt så det var omöjligt att blunda, kroppen bara “du har ont i huvudet PUCKO och det där som känns i halsen, det är HALSONT!”
Tjöta, sa jag då, med a little help from my friend TREO så är saken biff.
(ja, jag vet. Inte så clever och jag tror det tom är spöstraff på att springa med halsont eller feber, visst?)
Lite skärrad blev jag ändå, för jag hade inte lust att bli liggande däruppe på spåret och döden dö och insåg till slut att här får jag tänka om.

OK, jag får väl gå då men då ska jag i alla fall gå JOBBIGT för att få upp lite puls. Lila milen it is! ¨MOAHAHAHAHA kroppen – IN YOUR FACE!
Jag hinner väl gå en sisådär sju km medans sambon roar sig med gul-svarta milen tänkte jag och drog iväg.
Det är här jag förvånar mig själv, jag märker att jag har spring i benen!
(alla som känner mig vet att jag alltid avskytt denna form av motion)
“Det går säkert att  i alla fall springa där det är plant och utför, det kan ju inte vara så farligt” var min nästa tanke (I´m so smart! ;-)) och springer sen betydligt mer än halva slingan.

MON DIEU, när hände detta? Har jag blivit en “måbrahormon”-yunkie nu eller vadå? 

I alla fall blev jag så här snögger (jag vet, heeemsk bild – verkligen:) efter min “promenad”, har man överdrivit lite grann då kanske?