Inbjudan: Info-möte med de anställda - ons 2019-08-21 16:00 - 17:00 (CEST) (alemanuelsson.goberta@blogger.com)

Du har blivit inbjuden till följande händelse. mer information » Info-möte med de anställda När ons 2019-08-21 16:00 – 17:00 Centraleuropeisk tid - Stockholm Kalender alemanuelsson.goberta@blogger.com Vem • alemanuelsson@gmail.com– organisatör • Lena Emanuelsson • Peter Smedberg • Nisse Anner Ska du delta (alemanuelsson.goberta@blogger.com)?   Ja - Kanske - Nej    fler alternativ »

Inbjudan från Google Kalender Detta e-postmeddelande har skickats till kontot alemanuelsson.goberta@blogger.com eftersom du är deltagare vid denna händelse. Om du inte vill få uppdateringar om denna händelse i framtiden kan du tacka nej till denna händelse. Du kan även registrera dig för att få ett Google-konto på https://www.google.com/calendar/ och kontrollera aviseringsinställningarna för hela kalendern. Om du vidarebefordrar den här inbjudan kan det göra det möjligt för alla mottagare att skicka ett svar till organisatören och läggas till på gästlistan, bjuda in andra oavsett deras egen inbjudningsstatus eller modifiera ditt OSA. Läs mer.

Det går bra nu

Det är fantastiskt spännande det här. Hur kroppen ställer om sig snabbt som blixten till de nya förutsättningar. Hur den nu fattat att det inte är så farligt att vara lite hungrig ibland. Att hungern liksom dämpas och inte är lika intensiv längre. Tyvärr är hjärnan inte alltid överens med resten av kroppen.
I mitt fall så är det alltid hjärnan som stjälper mig i mina föresatser. Det är det som gör det så knepigt.

Jag lyssnar på mitt program "Tänk dig smal" varje lunch på jobbet för då får jag samtidigt lite vila och det verkar vara välbehövligt. Efter en höst med kassa blodvärden så har de kommit tillbaka upp på normala igen. Nu är det kanske inte bara lunchvilan som hjälper, kanske har min avlastning på jobbet, hypnosterapin och kosttillskottet också dragit sitt strå till stacken.

I alla fall så väntar jag på den stora dippen ska dyka upp. Den som hittills alltid kommit efter ett par - tre veckor och som gör att jag tappar motivationen och drivet att klara av det här. Och går tillbaka till mina gamla vanor igen.
Men jag har faktiskt inte känt av det än, peppar peppar.

Så nu håller jag tummarna för att den här gången är gången då allt kommer att hända.

Nytt år - nya insatser!

Detta med att gå in i ett nytt år. Ganska uppfriskande faktiskt!
Jag känner att jag kan släppa det gamla och börja om, förvisso för sjuttioelfte gången, men ändå!
Skam den som ger sig etc.

Köpte M.Mosleys bok om 5:2 fasta för att uppdatera mig för det var ju ett tag sen jag såg på dokumentären. En bok är ju mer detaljerad och man kan gå tillbaka och bläddra i den när man vill.
Och jag blev väldigt taggad att hoppa på 5:2-tåget igen. Det kändes så logiskt! Att kroppen inte klarar att köra på full gas utan behöver hinna ställa in sig på reparationsläget emellan varven.
Eftersom Michael är utbildad läkare och baserar sina idéer på forskningsresultat, och med sin egen kropp, ger ju det hela betydligt mer tyngd.

Kanske kommer detta att ge mig det verktyg jag behöver för att hitta lite balans i livet.

Mmm, balans!
Bra "skit" det.

La Mer

Längtan.   Vet inte riktigt.vad men det är något som händer inuti varje gång jag sitter vid kanten av havet, lyssnar på vågorna, ser en avlägsen båt i fjärran och känner alla dofter av 

hav. Även fast det är som idag, då jag ligger på en "betalmadrass" bland jndra andra. Men solen är den samma fastän platsen varierar. Men här, på franska rivieran, är den synnerligt varm och god. Jag ligger ganska mycket i skyddet av vår parasoll för mitt ljusa, bleka, skandinaviska skinn är inte så van vid dess heta strålar. Bitterljuv känsla! I morgon åker vi hem med allt vad det innebär, höst, mycket jobb o andra förpliktelser.Därför vill jag inte lämna hettan och det lugnande ljudet från havet. 

Inte än! I morgon är en annan dag! 

Min nya "kompis"!

Idag var jag på sjukhuset för min antikroppsbehandling plus en date med en sjuksyster som skulle kolla läget med mig och mitt bröst.

Det gick ju relativt smärtfritt och allt såg bra ut och jag hann tom att smälla i mig en räkmacka och slösurfa på biblioteket emellan de två aktiviteterna.
MEN!
Nu slipper jag inte undan längre utan jag fick pipa iväg och hämta ut mina nya "kompisar" som kommer att vara mina följeslagare under fem års tid.
Säg hej till pillrena Nolvadex!

Hur i hela fridens namn ska jag komma ihåg att ta ett sånt varje dag?
Det lär ju dröja innan det blir ett lika cementerat inslag i mitt liv som tex tandborstning.
Glömde också fråga vad som händer om jag skulle glömma en dag...
Vojne, vojne..

Livet efter..

En ny fas har inletts och jag går och väntar på att hjärnan också ska förstå vad "vi" gått igenom.

Det är så märkligt, jag minns läkarens ord. "Som du säkert förstått så finns det elakartade celler i ditt bröst"
Men det hade jag faktiskt inte. Förstått.

"Det är inte ovanligt att drabbas av en depression efter att alla behandlingar är avslutade eftersom det blir tyst och man är inte lika uppassad då" fortsatte hon.
Så nu väntar jag på den.
Depressionen.

Men först måste jag kanske fundera på  vad som hänt och sortera in mina erfarenheter även i själen, inte bara i kroppen. Så jag kan förstå. Och möta depression eller vad som komma skall.

För att sen gå vidare. Mot en förhoppningsvis frisk och hälsosam framtid med ork och laddade batterier så att lyckan i hjärtat får första plats igen. Där den en gång fanns.

Det längtar jag efter mest. Att få skratta så att man kiknar, känna pirret i magen när man träffar en kär person, känna värmen i hjärtat när man ser på sin familj och vänner.

Inte bara känna sig trött.
Så genomträngande trött i både kropp och själ. Som om jag vore förlamad.

Note to self: lycka är ett tillstånd - inte ett mål.

Nytt år - Nya insatser!

Har vi hört den förut? Yes, we have! Men nån gång borde till och med jag lyckas!

Såå full av energi & karaktär tog jag tag i projektet "komma i mitt liva form efter sjukdom" och det säger jag bara.. det är väldigt långt upp till den nivån.

Men någonstans måste man ju ändå ta första steget och det har jag gjort. Och NEWSFLASH!! Idag lyckades jag komma ut från kiosken på hotellet med bara frukt och vatten!! Det har jag inte lyckats med förut utan det har alltid slunkit ner en ostbågspåse eller choklad konstigt nog.

*klappar mig själv på axeln* *gör vågen*