Det är fantastiskt spännande det här. Hur kroppen ställer om sig snabbt som blixten till de nya förutsättningar. Hur den nu fattat att det inte är så farligt att vara lite hungrig ibland. Att hungern liksom dämpas och inte är lika intensiv längre. Tyvärr är hjärnan inte alltid överens med resten av kroppen.
I mitt fall så är det alltid hjärnan som stjälper mig i mina föresatser. Det är det som gör det så knepigt.
Jag lyssnar på mitt program "Tänk dig smal" varje lunch på jobbet för då får jag samtidigt lite vila och det verkar vara välbehövligt. Efter en höst med kassa blodvärden så har de kommit tillbaka upp på normala igen. Nu är det kanske inte bara lunchvilan som hjälper, kanske har min avlastning på jobbet, hypnosterapin och kosttillskottet också dragit sitt strå till stacken.
I alla fall så väntar jag på den stora dippen ska dyka upp. Den som hittills alltid kommit efter ett par - tre veckor och som gör att jag tappar motivationen och drivet att klara av det här. Och går tillbaka till mina gamla vanor igen.
Men jag har faktiskt inte känt av det än, peppar peppar.
Så nu håller jag tummarna för att den här gången är gången då allt kommer att hända.
