Träningsvärk

I går fick jag det "stora nöjet" att hjälpa en kompis som skulle flytta sin bopåle till en annan och ja, jag var lite orolig innan då jag visste att hon bodde på tredje våning.
Tredje våning = en snablarns massa trappor, det vet ju alla!
Inget att hänga läpp över tänkte jag utan jag gnetade på, upp o ner, ner o upp, knäböj hit o marklyft dit och en svett som pärlade. Som det värsta styrketräningspasset ungefär!

Så jag var kanske inte helt förvånad när jag idag vaknade med en träningsvärk from hell! Jag hade mina misstankar redan i går då mitt ben skakade - bara av den lilla, lilla ansträngningen att trycka ner kopplingen på bilen! Jag vågar inte ens tänka på hur det ska kännas i morgon. 
Kanske får jag väl ta det här som en signal för att jag tydligen inte är så vältränad som jag hoppats på!
RUMPA också!

Maskinen från hell..

Vi köpte för några år sen en multimaskin som pretty much kan ALLT, och nu menar jag ALLT! Den kopierar, scannar, faxar, trycker kataloger, ja det är nästan så att den kokar kaffe också.
Men nu har den börjat krångla, den whinear och kinkar och beter sig som en riktigt diva och ALLTID när man som mest behöver den. Det är helt otroligt att man kan bli så beroende av en maskin, det är nästan så att den är mer viktigt än min dator och det vill inte säga lite.

Så igår när den började krångla just nu när vi skulle till och skriva ut vår julkatalog var det ingen som blev särskilt förvånad. Vår stackars servicetekniker fick något ansträngt i rösten när han hörde vem det var som ringde och han har redan lagt nio – tio timmar hos oss – PÅ TVÅ dagar. Han ÄLSKAR verkligen när det händer! Så vi får se om de lyckas laga den i morgon, annars blir det körigt att få ut katalogen i tid.

Så HÅLL TUMMARNA är ni gölliga att det ordnar sig!

Don´t you’ve just love when that happens?

Alla kanske inte ännu hört talas om den stora händelsen att sonen, I GREVENS TID, fick jobb på Volvo och räddades undan ett öde värre än döden att behöva jobba o slita i världens regnigaste stad for ever and ever.
Turligt nog hann han inte iväg (alltså turligt nog för mig, möjligen inte för sonen) utan har nu börjat att slita och släpa här hemma istället OCH kan bo kvar hos mamsen ett tag till. (möjligen uppskattar han det inte riktigt lika mycket som jag)

I alla fall så hade han ju hunnit åka till Bergen med en massa packning och bestämt med sina kompisar att jag skulle skjutsa dom till den där staden bortom all ära och redlighet så att de kunde börja sitt nya liv utan mammor i närheten. Därför uppstod det ju ett litet problem då sonen helt plötsligt INTE längre SKULLE åka till staden långtbortistan. Som den fina mamma jag ändå är så erbjöd jag mig att skjutsa de andra två grabbsen dit samt hämta hem sonens packning för att “rädda ansiktet” på sonen. Men det oroade mig massor att det är 13 timmar enkel resa på dåliga vägar för att komma till den där regniga staden “långtbortistan”.

Jag frågade då min fina pompis om inte hon kunde tänka sig att följa med på den här nätta trippen och som den goda vän hon är så hängde hon på och NU började saker se lite ljusare ut.
Vi drog iväg och färdades på motorvägar, vanliga vägar och vägar som gud glömt och kom till sist fram till den där staden längst ut vid havet. Här ska man också veta att hade man fått en krona för alla oooohhh:ande och aaaaahhh:ande på vägen pga all magisk natur på vägen dit så hade vi varit miljonärer vid det här laget.

Väl där radade alla upplevelser upp sig på rad, det började redan på morgonen med den vackraste hotellfrukosten ever - både för gom o öga. Sen mötte vi en stad som "charmade brallorna" av oss, vi smakade på rökt val, FÄRSK lax o norsk rom, en espresso "to die for" och inte att förglömma att vi upplevde 61 tunnlar T&R, varav en var världens längsta.
Allt detta på två dagar!
Det är såå himla kul det där, man gör nåt  som på pappret ser ok ut men när det sen visar sig att det blir HELT MAGISKT! Mycket TACK vare käraste pompis, allt blir dubbel så roligt när man upplever saker tillsammans.