Man ska aldrig säga aldrig…

Alltså, man kan väl säga att en av mina ibland ganska besvärliga sidor är min envishet. När folk säger: “men Lena, ska du inte …?” så jag bara “NEHEJ, skulle inte tro det!” Nu när jag kommit upp till min anmärkningsvärda ålder av tjugo-tjugofyra så har jag kanske möjligen börjat inse att min hårdnackade inställning ibland får mig att missa saker.

Som det här med längdskidåkningen! Jag har en kär vän som nu ska åka sitt typ sjunde Vasalopp eller nåt sånt och hon har verkligen gjort sitt bästa för att få med mig ut i spåren. Nu har det ju varit extra svårt tom förra året pga snöbrist men ändå! Har man bestämt sig så har man.

Anyhow, i år lät jag mig övertalas att hänga med och jag tänkte “jajaja, jag följer väl med då! SUCK!” Framför mig spelades filmen från 24-timmars i skolan när man åkte 2,5 km så många varv man orkade – OCH ALLTID MED BAKHALT! Vad var oddsen för det?

Men den här gången! För första gången i mitt liv hade jag inte bakhalt! OHH vilken lycka! Nu var det tom riktigt rolig! OCH vilken fantastiskt bra träning för en kontorsråtta som jag!
Nu är jag riktigt biten och har som mål att köra två-tre ggr/vecka så länge det finns snö.

VEM KUNDE ANA? =)

Undrens tid är inte förbi!

Plötsligt händer det - överskott av tid och arbetslust inträffar samtidigt!

Då kan resultatet bli tex tre sorters julgodis, Bounty, lakritskola och skumtomtefudge.

Varför händer det inte oftare?

Lite glögg, gotter och festen är fin.

I går när jag intet ont anande kom hem till en god väns glöggfest så möttes jag av det här plus ett glas champagne och då tänkte jag “skulle jag nu också nås av nyheten att det har blivit fred på jorden, svälten är bortsopad och miljön är räddad så blir jag inte förvånad.” Så himla bra var det!

Det är nog ingen överdrift att säga att hon helt enkelt är värdsabäst på att fixa.. vilken fest som helst. Åså lagar hon jättegod mat och har jättefint hemma också. Det är inte utan att man blir lite avis!
TACK Meta för en toppenkväll!

Familjen Deutz

I kväll är det jag, Rose, Demi, Amore och gamle Willam Deutz! Synd bara att jag måste dela dom med 117 stycken andra människor, men man ska ju inte vara egoistisk sägs det utan dela med sig. För delad glädje är dubbel glädje och maken till sprudlande och vital familj får man leta efter.

(Jag “pratar” om vin här och en provning med Munskänkarna. Vinerna vi provade var Deutz Brut Classic, Deutz Rosé Millèsimé 2003, Deutz Brut Millèsimé 2004, Cuvée William Deutz 1999, Amore de Deutz 2000 & Deutz Demi-Sec. BRA “skit” det där!)