Alltså, man kan väl säga att en av mina ibland ganska besvärliga sidor är min envishet. När folk säger: “men Lena, ska du inte …?” så jag bara “NEHEJ, skulle inte tro det!” Nu när jag kommit upp till min anmärkningsvärda ålder av tjugo-tjugofyra så har jag kanske möjligen börjat inse att min hårdnackade inställning ibland får mig att missa saker.
Som det här med längdskidåkningen! Jag har en kär vän som nu ska åka sitt typ sjunde Vasalopp eller nåt sånt och hon har verkligen gjort sitt bästa för att få med mig ut i spåren. Nu har det ju varit extra svårt tom förra året pga snöbrist men ändå! Har man bestämt sig så har man.
Anyhow, i år lät jag mig övertalas att hänga med och jag tänkte “jajaja, jag följer väl med då! SUCK!” Framför mig spelades filmen från 24-timmars i skolan när man åkte 2,5 km så många varv man orkade – OCH ALLTID MED BAKHALT! Vad var oddsen för det?
Men den här gången! För första gången i mitt liv hade jag inte bakhalt! OHH vilken lycka! Nu var det tom riktigt rolig! OCH vilken fantastiskt bra träning för en kontorsråtta som jag!
Nu är jag riktigt biten och har som mål att köra två-tre ggr/vecka så länge det finns snö.
VEM KUNDE ANA? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar