Det är konstigt att jag är så himla dålig på att uppmärksamma min egen kropp och dess signaler, stackaren får utstå en hel del!
Jag tycker att den liksom gnäller och gnyr för ditten och datten helt i onödan och jag bara - "KÄFTEN! Lite får du tåla." Nu senast är det öronen som gnäller. Helt plötsligt kom jag på att jag ofta får säga "VA? Vad sa du?" för folk har tydligen börjat att prata tystare och otydligare, dåligt av dom... men till slut trillade poletten ner när jag förstod att det är jag som faktiskt HÖR sämre. Det har också börjat pipa och tjuta väldigt högt i öronen, speciellt det vänstra. Min vana trogen så brydde jag mig inte särskilt mycket för vem har tid och ork att bry sig om lite hörselproblem?
Fast efter några veckor började det irritera mig väldigt, samtidigt som jag blev ganska orolig. Jag har ju hört att man kan få tinnitus och jag blev ju inte särskilt uppiggad när jag på nätet läste om symptom och behandling av den där åkomman. Typiskt min otur tänkte jag! Det stod också att det är en ganska stor apparat att utreda detta för man måste kolla den mentala statusen samt kolla så att man inte levde ett för stressigt liv. (!Inte jag inte!) Nånstans här började jag tänka att jag kanske skulle beställa en tid för att kolla upp det hela, inget att förlora liksom.
Idag var jag på vårdcentralen och kollade öronen och "NEWSFLASH"! Jag hade fullt med öronvax i ena örat och hyfsat mycket i andra så nu ska här behandlas med revaxör i dagarna tre och sen komma tillbaka och spola öronen. Men SPOLA ÖRONEN?? Låter inte det hemskt obehagligt? Å andra sidan så är nog det här ett bättre alternativ än att ha skadat hörsel och fått tinnitus, visst? *hörilla*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar