Det är ingen överdrift att säga att de här behandlingarna jag genomlider påverkar min kreativitet menligt och orden flödar inte ur min hjärna som rinnande vatten längre. Det är mest en osalig gröt i hjärnkontoret med ostrukturerade tankar, rastlöshet och så lite ledsenhet på det.
För jag är ingen stålkvinna som är helt opåverkad av de händelser hon utsätts för, även om jag tappert försöker.
Jag inser att jag har haft tur. Det här kunde ha gått så mycket värre! Men idag är det ingen tröst när kroppen influensavärker, huvudet värker, skelettet värker, halsen värker och tårar bränner bakom ögonlocken. När vänder det? Jag kommer inte ihåg, var det efter sju dagar? Nio? Elva? Jag håller tummarna för sju.
Men jag ger mig inte, himla skitsjukdom, och jag håller trummarna för att du nu genom den här tuffa behandlingen får tusenfalt mer än vad du tål. Bara så du vet!
/idagingentuffing_66
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar