Idag tog jag mig upp till berget för att springa en grön mil och sen gå hem, så var planen. När jag kom upp på berget möttes jag av entriljonsjuhundraåttianio stycken söta barn i varierande storlek. Först fattade jag inte vad de gjorde där i såna mängder liksom men sen slog det mig att de tävlade i Proppen – en tävling för “minimänniskor”.
OHH…MAAAJ….GAD så roligt de hade och först undrade jag varför de såg så glada ut för, de var ju där för att springa liksom. Men sen fattade jag att det var JUST därför de var glada, de tyckte det var så roligt.
Med ens kändes det bättre att ha en låååång grön mil framför sig! I alla fall en liten stund!
För visst minns man känslan när man bara gjorde saker bara för att det var kul.
Det borde man göra liiite oftare – visst?
underbart, önskar att jag kunde springa och samtidigt se glad ut! :)
SvaraRaderaJAAA !! abselut,vore en kanonupplevelse, tror jag skall prova detta nästa gång ;-) så hör du några konstiga komentarer om en tokig "kärring" i skogen som sprang runt och skrattade så var det JAG ! eller inte ;-) hihi kramis Pompis
SvaraRadera