Såja! Då var jag hemma igen och ligger för omväxlings skull i min egen säng och det vet ju alla att omväxling förnöjer. Ty det har kungen sagt! Jag har fått permission över helgen - wehoo för det.
Nu kan jag inte klaga på sjukhussängen det minsta faktiskt för den var inte alls sjuhuslik utan mer en sån där tre-delad sak som gick att hissa upp och ner. Eller kanske inte så att sängen hamnade upp och ner utan benen och ryggen. Jaja, ni fattar.
BTW, man vet att man har rejält ont i halsen när man vaknar av att det värker i den och man har svårt att svälja. Buhu, stackars mig! Jag har tydligen gått och blivit "huker"! Och jag som var så nöjd med att jag klarat mig så här länge, trots sex st attacker med cellgifter som INTE är mumma för ett stackars utslitet immunförsvar. Säg den glädje som varar för evigt.
Å andra sidan så känns det lite futtigt att gnälla över en liten förkylning när det hänt fruktansvärda saker "over there" och tjugotalet föräldrar har mist sina hjärtegryn! Sånt här får mig verkligen att fundera på livets mening, varför händer det såna här hemska dåd? Var finns den allsmäktige när han som mest behövs?
*kramar om sonen en gång till*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar