Det är inte utan att det känns lite nytt och spännande nu när jag hittat tillbaka till min gamla blogg och det riktigt kliar i fingrarna att skriva något klokt. Eller i alla fall att skriva något!
Lördag morgon.
Det är något visst med det, man sover lite längre, tar det lugnt med frukosten, och känner friden samtidigt som man funderar på vad man vill göra med all den här tiden.
För mig är kanske inte helgen längre är något så väldigt speciellt för när man är sjukskriven så blir ju dagarna ganska lika. Om man tar bort det faktum att alla andra i huset de andra dagarna stressar upp till jobb och skola eller vad det nu kan vara de sysselsätter sig med förstås.
Än så länge har inte det inre lugnet infunnit sig men jag tror det är på väg. Jag känner att det händer saker inombords när man tvingas ligga still och lyssna på de inre samtalen som pågår. Låter kanske flummit men visst "pratar" man med sig själv hela tiden utan att man tänker på det?
Jag har dock förut varit för stressad för att egentligen lägga någon större notis på det. Himla spännande faktiskt det där, många av samtalen har visat sig vara väldigt kritiska och inte alls stöttande. Jag misstänkte att det är så för många, varför är det så att man är så hård mot sig själv?
Nåja, nu ska jag ta tag i det och lära känna mig själv på riktigt och läsa alla spännande "utveckla dig själv"-böcker jag har i bokhyllan. Kanske är det dax efter 46 år.
/självkritiker_66
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar