Men är det inte typiskt, här har jag gått och blivit så duktig så att jag tom börjat att planera in min träning i almanackan och kommit igång riktigt bra.
Men så ger jag mig ut på min inplanerade löprunda på kvällen, efter mycket suckar och stönar. Döm av min förvåning, det känns tom riktigt bra! Tills jag vänder på huvudet för att kolla om det kommer några bilar, och trampar snett utanför asfaltskanten, med hela min tyngd. Jag nästan hör hur det knakar genom min musik i lurarna och jag tänker, "det där kan aldrig ha gått bra". Och det gjorde det inte heller, här är resultatet:
Men ojoj! Stackars Lenas fot. Ser inte skönt ut alltså, hoppas svullnaden lagt sig nu och du börjar känna dig starkare i leden igen snart. Kram.
SvaraRadera