Jag blev ju lite misstänksam när jag läste schemat, det blev jag allt men aldrig kunde jag anat att det skulle bli såå hårt.
Men jag kämpade o kämpade o kämpade med min skidåkning, ibland med gråten i halsen av tröttma och för att den himla klockan bara släpade sig fram och aldrig kom den till dörren. FAST mot slutet, även med en go känsla i magen när jag faktiskt fick lite beröm för att jag började närma mig målet.
Var det värt störd nattsömn pga värkande muskler då det inte spelade någon som helst roll hur jag låg utan att det smärtade utav bara h-vete ändå?
Jo, men kanske det ändå! Nu vet jag ju HUR man ska åka på effektivaste sätt och träffade en massa härliga människor på köpet. SWEET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar