Mmm.. söndagar! Bra skit det. Man liksom sover länge, går upp lite långsamt och äter frukost långsamt och har jag tur, består lugnet nästan ända fram till lunch. För vi är ett gäng sjusovare allihop och jag, som alltid sovit länge (längst?) vaknar numera tidigast.
Just nu ligger jag i soffan och surfar runt och solen skiner in genom fönstren och värmer både kropp och själ, mmm, gilla solen! Hela huset är knäpptyst men snart så vaknar nog de andra.
Men det är en sak som inte är som det brukar, sonens rum är tyst och tomt! Även om jag vet att han har det bra långtbortistan (st Anton) så är saknaden enorm. Är det så här det är när ens barn flyger ut ur boet? Shit så jobbigt! Well, jag överlever antar jag och håller alla tummar jag har och ber en bön att han ska ha en underbart roligt vistelse och känna på livet utanför Skövde.
På egna ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar