Idag har det verkligen känts som att jag äntligen har jag kommit till en gräns of no return och varit så laddad så att hälften vore nog. Eller, ja, fram till lunch i alla fall.
Sen vet jag inte vad som hände men nu ligger jag i soffan och är så där megatrött och undrar hur i hela friden jag ska ta mig ur den.
Sambon snackar om golfträning i två timmar och själv hade jag tänkt att ta en dust med Strupen (en megajobbig backe upp på berget. Reds. anm.) innan det skulle vara dax att lufta golfklubborna.
Men jag vet inte, just nu känns det som att det inte skulle vara helt fel att ligga kvar här resten av kvällen heller. Motion är väl överskattat, visst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar