Det var en gång en tjej, vi kan kalla henne Lena, som anno 1994 köpte sig ett par nya slalompjäxor ty hon skulle upp till fjällen och åka sig lite skidor. Hon gick till affären, hittade ett par skidor OCH … ett par pjäxor som satt som en smäck och genast tänkte tjejen “nu du lilla pjäxa – ALDRIG skiljas våra vägar igen!” Inte kunde hon ana att ALDRIG var EN DAG redan efter sexton år! Som en blixt från klar himmel såg tjejen att hon tappade plastbitar vart än hon gick. ÅHH FASAN i det! De himlasända pjäxorna som genom ur och skur hållit tjejen varm, torr och utan skav orkade inte mer…
De den stora slalompjäxdöden dog!
Men en vacker dag när den värsta sorgen lagt sig hände det. Tjejen gick till den stora, stora sportaffären för att köpa nya fina pjäxor, ty hon skulle få dom av sin omtänksamma, gulliga sambo i julklapp. TROTS en mycket skeptisk inställning till alla nya, flashiga pjäxor som stod på hyllan och skrek “köp mig – JAG är finast, bäst och tuffast!” så hittade tjejen ett par nya “hermeliner ibland alla katterna” – pjäxor som satt som en smäck. De utlovade guld, varma, torra fötter, inget skav och vita snötäckta skogar och härlig åkning på nypistade nerfarter. Tjejen föll som en fura och slog till!
Och så vitt jag vet så lever de tu lyckliga tillsammans i alla sina dagar.. eller i alla fall kanske i sexton år till.
Snipp, snapp, snut.. så var sagan slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar